Diagnos Diabetes!
Godkväll!!
Har inte varit så närvarande de sista dagarna. Kom hem från sjukhuset idag, då jag blev inlagd på Mölndals Sjukhus i Onsdagskväll.
Dagen började som vanligt var på Öf med barnen. Hade fått en läkartid på eftermiddagen för en vanlig hälsokontroll.
Men slutade med att jag fick diagnosen Diabetes, allt blev som en dimma!!
Inga sympton mer än att jag hade varit på toa lite oftare. Det var ju inte därför jag sökte vård.
Blev iväg skickad till Mölndals sjukhus där jag genomgcik en massa prover. Var då i chocktillstånd och allting kändes förjävligt. Just då kände jag mig väldigt liten och sårbar. Jag som alltid försöker vara så stark!
Många frågor snurrade runt i huvudet, vad händer nu?? Hur kommer det påverka mig??
Den kvällen kom det många tårar...
Tordagen vaknade jag i sjukhussängen efter få timmars sömn..Nu började jag surfa och skaffa information om sjukdomen.
Mer och mer började falla på plats..(Visste ju lite innan) men ville bara veta mer och mer.....
Började även ta blodprov och sprutor själv.
Det levnadssätt som en diabetiker bör leva, var ju ett liknade liv som jag lever nu så den omställningen skulle ju inte bli så stor, den stora omställningen skulle bli att hålla reda på blodsockret (så det ligger på en jämn nivå) och ta insulinet.
Nu var det bara till att börja lära känna mig och min kropp hur det fungerar.
Idag fick jag träffa en dietist och en diabetes ssk, mycket visste jag innan om kosten men även mycket bra information ficj jag också.
Idag mår jag bättre och det är bara att börja inse att man kommer få leva med detta resten av livet!
Acceptera sjukdomen! Men det kommer inte förändra min liv drastiskt, man gör inte sig sjukare än vad man är!!
Bara att Kämpa på, detta fixar jag, Jag är STARK!!
Har inte varit så närvarande de sista dagarna. Kom hem från sjukhuset idag, då jag blev inlagd på Mölndals Sjukhus i Onsdagskväll.
Dagen började som vanligt var på Öf med barnen. Hade fått en läkartid på eftermiddagen för en vanlig hälsokontroll.
Men slutade med att jag fick diagnosen Diabetes, allt blev som en dimma!!
Inga sympton mer än att jag hade varit på toa lite oftare. Det var ju inte därför jag sökte vård.
Blev iväg skickad till Mölndals sjukhus där jag genomgcik en massa prover. Var då i chocktillstånd och allting kändes förjävligt. Just då kände jag mig väldigt liten och sårbar. Jag som alltid försöker vara så stark!
Många frågor snurrade runt i huvudet, vad händer nu?? Hur kommer det påverka mig??
Den kvällen kom det många tårar...
Tordagen vaknade jag i sjukhussängen efter få timmars sömn..Nu började jag surfa och skaffa information om sjukdomen.
Mer och mer började falla på plats..(Visste ju lite innan) men ville bara veta mer och mer.....
Började även ta blodprov och sprutor själv.
Det levnadssätt som en diabetiker bör leva, var ju ett liknade liv som jag lever nu så den omställningen skulle ju inte bli så stor, den stora omställningen skulle bli att hålla reda på blodsockret (så det ligger på en jämn nivå) och ta insulinet.
Nu var det bara till att börja lära känna mig och min kropp hur det fungerar.
Idag fick jag träffa en dietist och en diabetes ssk, mycket visste jag innan om kosten men även mycket bra information ficj jag också.
Idag mår jag bättre och det är bara att börja inse att man kommer få leva med detta resten av livet!
Acceptera sjukdomen! Men det kommer inte förändra min liv drastiskt, man gör inte sig sjukare än vad man är!!
Bara att Kämpa på, detta fixar jag, Jag är STARK!!
Kommentarer
Postat av: Amy - 3 barns mamma vid 23
Ja Victoria du är stark! Kramar
Postat av: marica
Ojj! Förstår att du blev chockad! Men du är stark ochdet kommer bli bra! Kram o grattis igen fina du <3
Postat av: cecilia
Du fixar detta galant bruden! :) Förstår chocken du måste fått asså.. Inget besked man vill få direkt. Jag tar tablett dagligen för mitt hjärta som e psyko ;) det går fast vissa dagar e skit o vissa e bra. Kram!
Trackback
